Tänka om - vänskap

För oss människor och även många djur är relationen till andra helt avgörande för vår överlevnad, liv och välmående. Vi föds ganska hjälplösa och är beroenden av att andra tar hand om, skyddar och bekräftar oss. Våra personligheter växer fram i relationen till andra och vi får syn på oss själv genom andras reaktioner på det vi gör och säger.

I artikel 6 i barnkonventionen står det att barn har rätt till överlevnad, liv och utveckling utifrån en helhetsbild av barnet. Det betyder bland annat att barn har rätt till nära relationer där de blir sedda, bekräftade och respekterade för sin person.

Redan från vår första levnadsdag direkt efter vår födsel börjar vi söka kontakt med vår mamma och från runt ett års ålder dras barn automatiskt till andra barn och nyfikenheten att vara i interaktioner tar fart. Ganska snart blir det också tydligt att några människor vill vi vara nära, umgås med och vänskaper föds.

Under förskoletiden utvecklar de flesta barn nära och ur barnets tidsperspektiv långa vänskaper. Genom lek och andra sociala aktiviteter lär barn känna varandra, fatta tycke för varandra och utveckla sina relationer så att de även kan klara av meningsskiljaktigheter och konflikter. En grund för vänskapen är ömsesidighet och respekt och vid en meningsskiljaktighet kan den få sig en törn.

De flesta barn har en eller fler barn som de är vänner med men det finns också barn som har svårare att ingå i sociala interaktioner och sammanhang. Vänskap kan vara anledningen till att barn vill komma till förskolan och avsaknaden av den att de inte vill komma alls.

Det sociala sammanhanget är så viktigt i barnens liv och utveckling så att det påverkar hur mycket barnet kan ta del av den utbildningen som sker på förskolan. Genom hela livet har våra sociala sammanhang en stor betydelse för vår hälsa och vår självbild. Även när barnen blir äldre och börjar skolan påverkar barnets relationer med andra om det är roligt att gå till skolan eller inte.

För att alla barn ska utvecklas så långt som möjligt behöver pedagogerna följa upp hur och när barnen är i interaktioner och stötta och utmana barnen så att de får möjligheter att utvecklar nära vänskaper. I vår läroplan står det att alla barn ska få känna den glädje det är att vara en tillgång för gruppen och tillfredsställelse i att övervinna svårigheter och göra framsteg. I sitt arbete ska arbetslaget både stimulera barnens samspel så att den utvecklas och stötta barnen så att de själv kan reda upp sina konflikter och missförstånd.

Det gäller också att titta noga för att få tag på vad som händer i barnens interaktioner.

På en förskola jag jobbade på för länge sedan fanns det ett barn som var mycket populär att leka med. Varje dag som hen kom till förskolan stod det tre, fyra barn och väntade på henom. De knuffades och puffades för att få vara nära. Vi pedagoger fick be kamraterna vänta tills barnet hade sagt hejdå till sin vårdnadshavare innan leken kunde ta fart.

Vid andra tillfällen när barnen skulle göra något tillsammans hann barnet aldrig välja en kamrat för hen blev alltid vald först. Så småningom blev detta för mycket för barnet och det började blir besvärligt att komma till förskolan. Nu var detta ett lite äldre barn som själv kunde sätta ord på vad som hände. Jag får aldrig välja berättade hen. Vi pedagoger tittade då igenom hur många gånger per dag barnet hamnade i situationen där andra valde hen och kom upp i ganska många. Tillsamman funderade vi på hur vi skulle kunna erbjuda barnet att själv välja och på så sätt kunna påverka sin dag på förskolan.

Hur arbetar ni med uppdraget att alla barn ska känna sig som en tillgång i gruppen?

Hur tänker ni kring att stimulera barnens samspel så att den utvecklas?

Hur arbetar ni med barnen som behöver stöttning i sina relationer?

Vad tänker ni om ordet vänskap?

Vänskap

Vad är en vänskap! Kan den förklaras, blicken som säger: vänner är vi. Sällan vi talar, om vad vi känner, vi bara vet det, vet det: vänner vi skal förbli ! Kanske med åren, ses vi rätt sällan, möts inte ofta, skiljas igen. Men när vi träffas, du är den samma. Vi vet det båda, båda: vår vänskap varar än ! Fröjd det mig ger att du finns i världen, att vi kan mötas och skiljas så, helt utan fraser, självklart och enkelt. Tänk, att en sådan gåva, man kan av livet få ?

Ulla Hernborg